Min helg del 1
Lite i efterskot men jag måste berätta om min helg, väldigt rolig men även galen. I fredags kväll var jag och mamma på musikal. Treorna på estetprogrammet var det som satte upp den. De var jätte duktiga men sen är det alltid ngt man stör sig lite på he he. En tjej var en duktig skådespelare men hennes breda ötsgötadialekt störde mig verkligen. Men det är petitesser jag vet. Musikalen handlade om Ludwig van Beethoven och hans liv. Men det utspelade sig i nutid och det var hans musik men i jazz/ rock version. Men Mozarts "Lacrymosa" gjorde de i köruppsättning och jag måste erkänna att jag blev lite blank i ögonen då, den är så vacker.
Efteråt gick vi till Manesa och åt tapas. Det var första gången jag var där, har velat gå dit länge men det har aldrig blivit av. Men det var fräscht där så dit vill jag gå snart igen.
På lördagen skulle jag åka upp till Stockholm och hälsa på As syster J. Tänkte komma billigt undan och åka buss så blev det lite wxtra pengar till shoppingen :) Blir sen på morgonen (icke förvånande) så i lite halv panik ringer jag till pappa som precis satt sig vid frukostbordet och ber honom skjutsa ner mig till stationen. Precis när jag kliver ur bilen ser jag en buss till stockholm åka iväg. FAN!!! Jag springer efter men han vill inte stanna, pappa kommer med bilen och jag hoppar in, tyvärr välte min temugg som jag hade med mig på sätet så det fick bli att sitta bak. Ja ja tänkte vi och hoppades att bussen skulle vara schysst och stanna när han såg att jag ville med men icke då. Jäkla sura busschauför bara stirra rakt fram fast pappa tutade. Ok, snäll som min far är säger han att han får väl köra mig till Nyköping eftersom stockholmsbussarna brukar stanna där. Messar As syster och frågar om den här bussen stannar där men hon säger att den inte gör det. Nästa fan, ok men ngn buss måste det ju gå iaf som jag kanske kan ta istället. Försöker ringa nr som står på bokningen för att se om de inte kan stanna ngnstans på vägen ändå men får inget svar. Ja ja, pappa släpper iaf av mig i Nyköping och vänder hem. På stationen provar jag att ringa en gång till och får då svar. Men bussen stannar ingenstans på vägen, men killen som jag pratar med säger att de kan hämta upp mig vid Sillekrog ändå. Ringer upp pappa och frågar hur långt han har kommit och om han kan köra mig till Sillekrog.... Med lite suck och mutter vänder han om och jag hoppar in i bilen igen. Väl framme vid Sillekrog står en buss och en massa folk utanför. Busschaufören är en kvinna som står och ropar "Åå är det du som är Emelie" Alla runt om henne ler... jaa det är jag det. Jag får en känsla av att alla vet om min resa hittills. Känns en aaaningen pinsamt men vad ska man göra. Slinker ner på en plats på bussen bredvid en kvinna med de tjockaste glasögonen jag sett, Ögonen är stora som tefat, åh nu är jag elak men det är faktiskt sant.
Det bästa med hela den här historien är att det var fel buss jag sprang efter, den bussen jag skulle åka med stod kvar på stationen ett par minuter till så jag hade hunnit med den!!! Vad säger man...... Shit happens... eller ngt :)
