liewe

Så jäkla typiskt!! Jag står och stressar på morgonen för att fixa en matlåda till idag. Lägger ner mackan som jag ska ha till första rasten och blir jätte glad när jag kommer ihåg att ta med en frukt till em fikat. Det har jag glömt hela veckan och det blir så dyrt att köpa en lös här varje dag. A kommer hem efter att ha lämnat Alexander på skolan och muttrar ngt om att jag borde se till att bli klar och komma iväg istället för att stå och fixa med håret. Vilket faktiskt bara tar typ en minut så det är knappast mitt hår som tar tid på morgonen!! Vi kommer iaf iväg och vi disskuterar ämnet ett tag till. Alltså att det var min matlåda som tog tid att fixa. Det bästa av allt är att jag inte en enda gång faktiskt inser att jag inte ens har påsen med maten med mig. Inte förän jag är framme på jobbet kommer jag på det... Underbart! Men jag skyller på A, det var ju han som stressade mig ;)

Puss