liewe

Sprang två varv igår när jag kom hem, det var ju ett tag sen. Jag hade faktiskt inte tappat så mycket som jag trodde för jag hade orkat ett varv till men mp3n dog efter första varvet och det var så tråkigt att springa utan och så hade jag ju ändå gått från jobbet precis innan. Sen skulle jag dessutom hämta alexander från simningen.

Pappa skulle skjutsa honom till badhuset efter de varit hos farmor och farfar och det var första gången på terminen men det tänkte inte jag på att säga till pappa så han hade bara släpt av honom där och åkt. Funderar på om det är bättre om pappa åker tillbaka eller kommer och hämtar mig. I lite halv panik ringer jag till badhuset och frågar olm de ser ngn liten pojke som ser lite vilsen ut, jag ser framför mig hur han är ledsen och inte vet vad han ska göra och längtar efter mamma. Nä, säger hon, det kom en liten pojke här nyss men han har fixat det själv ocg gott för att byta om.... jaha, ok, jag är ingen nojjig mamma alls :p ... inte ett dugg... kände mig bara en aning dum. När jag sen kom fram hade allt gått jättebra och han sa inget om det ens.